"Did you ever stop to think, and forget to start again?"
Kände mig omotiverad på gymmet idag. Värmde upp med en kilometer som vanligt och började med benstyrka efter det.
Dagens upplägg blev:
- Framsida lår 10x3
- Baksida lår 10x3
- Squats 10x3
- Lunges 10x3 höger, 10x3 vänster
- Reverse lunges 10x3 höger, 10x3 vänster
Två kilometer på löpbandet fick avsluta gymtiden. Det enda som kändes roligt på gymmet idag var att jag la på lite mer vikt än vad jag brukar ha, älskar känslan när man ökar vikterna och känner att man klarar av det utan problem.
Min fot däremot känns trasig, irriterad och öm. Smorde in den med tigerbalsam innan jag gick och la mig igår och lyckades ofrivilligt få fram i stort sett alla kardinaltecken för inflammation - dolor, tumor, rubor, calor och functio laesa. I vanlig svensk folkmun översätts detta med smärta, svullnad, rodnad, värme och nedsatt funktion. Hela denna historia inducerades av att jag gick och la mig med en varm vetekudde.
Så nu vet ni att kombinationen tigerbalsam och varm vetekudde inte är helt smärtfri.
Kärlek
Sophie
Wimps lift weights, cheerleaders lift people.
Idag hade White Sharks sin första träning efter sportlovet, som är en vecka tidigare i Örebro än i Stockholm. Jag är så imponerad av varenda en av dem. Att de fortsätter utvecklas, att de håller humöret uppe, att de helt enkelt är bäst. Som tränare är det otroligt smärtsamt att inte kunna ge dem möjligheten att stå på tävlingsmattan i år, att inte få se dem visa resten av Sverige vad de verkligen går för.
Maria, Matilda och Jag i höstas.
Kärlek
Sophie
I guess that I don't need that though. Now you're just somebody that I used to know.
Har precis dinerat färdigt. Denna middag blev det wokad thailändsk vattenspenat med vitlök och chili serverat med fullkornsris. Såg att min mataffär numer säljer lättkvarg i halvlitersburkar och någorlunda prissatta färska jordgubbar, vilket gjorde mig lite vardagslycklig. Funderar på att pallra mig hela vägen till ICA imorgon för att köpa min älskade kokosyoghurt från Yoplait bara för att jag inte behöver vara i skolan förrän vid 17.30 då det blir möte med Kärleksakuten!
Kärlek
Sophie
Raise it to the sky, hold your crown up high.
Tisdagar är oftast lika med bröst/triceps-dag. Idag var inget undantag. Efter en kilometer på löpbandet körde jag igång med styrkan. Adderade en bicepsövning också för att det kändes som jag mesade lite igår. Passet fick avslutas med 30 minuter på crosstrainern - calorie burner-mode.
Har senaste veckan haft smärta i (vad jag tror är) tibialis anterior-senan på min vänsterfots ovansida. Om jag förstått det hela rätt är det även denna senas muskel som man får ont i vid benhinneinflammation. Just nu verkar det inte bli bättre så jag funderar på att dra ner på löpningen under en period för att se om det kan repa sig. Förhoppningsvis försvinner det av sig själv snart.
Bild från Gray's Anatomy
Kärlek
Sophie
Ska vi gå hem till dig eller hem till mig eller var och en hem till sitt?
DENNA SKÖNHET ÄR I VILKET FALL PÅ VÄG HEM TILL MIG!
Kärlek
Sophie
Summer after high school when we first met, we'd make out in your Mustang to Radiohead.
God afton!
Är relativt nyligen hemkommen från ett stormöte för alla ledare i ÖGF och lite annat folk. Känner väl inte att cheersektionen hade överdrivet mycket att säga till om då det mest diskuterades redskap. Som ni kanske känner till är de enda redskap vi behöver ett par mattor och sedan är vi klara att köra.
Sitter i skrivandes stund och lyssnar på Katy Perry och äter middag beståendes av lax med klyftpotatis och avokado och dricker självfallet mjölk till maten. Mobilen plingade till nyss och det ramlade in en inbjudan till en våffelmysmiddag med 9 andra tjejer nästa vecka. Kan inte säga annat än att jag ser fram emot det riktigt mycket!
Kärlek
Sophie
There's a weak link in every chain. And it's just a matter of time before this one snaps.
Förstår inte vad manusförfattarna till Gossip Girl håller på med. Går det att förstöra serien mer?
Screw weight loss... I want to bench press a bear.
Dagens gympass bjöd på 1 km uppvärmning och därefter rygg/biceps.
Jag hatade att köra rygg förut. Vid 17 års ålder fick jag en rejäl låsning i ländryggen som inte direkt blev bättre av att jag flera gånger i veckan tvingade mig själv att stretcha mig vigare. Musklerna var inte tillräckligt starka för att klara av tänjningen och jag fick mer och mer ont.
Ju ondare det gjorde - desto mindre motiverad blev jag att köra ryggstyrka. Detta blev som ni kanske räknat ut en ond cirkel där jag blev svagare och svagare i ryggen. När det var som värst var det fruktansvärt tungt att göra vanliga enkla rygglyft.
En dag bestämde jag att det fick vara nog. Var trött på att få ont av saker som ingen i min ålder borde få ont av. Var trött på att bli uttröttad i ryggen av att gå runt ett par timmar på stan. Det fick helt enkelt vara nog. När jag började med ryggövningarna var det så fruktansvärt att jag fick kramp av simpla övningar helt utan vikter. Jag funderade på att strunta i det, att återigen prova om det kunde läka genom vila. I det ögonblicket blev jag arg på mig själv och tvingade mig genom det jobbiga.
Hur min rygg mår idag?
Det knakar och brakar fortfarande rätt rejält i den och ibland kan jag känna mig svag och stel MEN besvären är en bråkdel av vad de tidigare varit och jag känner mig mycket bättre. Idag älskar jag mina ryggpass, speciellt när de kombineras med biceps. Dagens pass fick avslutas med 10 km på löpbandet till Big Bang Theory och Vänner
Kärlek
Sophie
Judy min vän vad du är tankfull, varför Judy min vän?
God kväll! Är minst sagt öm i överkroppen efter gårdagens bålstyrka. Funderade på att ta ett yogapass imorse, men valde att stanna hemma och plugga till dagens basgruppsfall som började vid 10.15. Ångrade mig lite först, men var i slutändan glad att jag läste in det sista.
I vilket fall trampade jag iväg till skolan på min nyinköpta cykel. Självklart var hjälmen på, känner inte längre att det är speciellt tufft att cykla utan hjälm och önskar att fler personer kunde känna detsamma. Visserligen är det inte världens vackraste skapelse, men jag kan garantera att den ser bättre ut än en spräckt skalle.
Precis som min klasskamrat Amanda tidigare nämnt för mig var det uppförsbacke i stort sett alla 5 kilometrarna till Universitetet! Trampade på i rätt bra tempo och var på plats 20 minuter innan lektionsstart. Det kändes som jag var genomblöt när jag väl var framme, vilket jag förmodligen också var, men hade för artiga vänner för att få en kommentar om det.
En sån här kanske man skulle glida runt i. Finns tillgänglig på www.helmetzoo.com för $39.95!
Kärlek
Sophie
What doesn't kill you makes you stronger, stand a little taller.
God kväll kära ni!
Alla helgens jobbpass är avklarade och en ny ringklocka till cykeln är inköpt. Läste någonstans att det är hela 500 kronor i böter om man inte har en fungerande ringklocka. 500 kr = ca 20% av studiebidraget. Har en känsla av att de flesta hellre lägger sina pengar på andra saker, i synnerhet studenter.
Min dag har bestått av läsning om nervsystemet, 1 km på löpbandet, lite magövningar och slutligen 55 minuter spinning. Spinningen avslutades med LMFAOs "I'm sexy and i know it" samtidigt som instruktören skrek på oss om beach 2012. Lagom galet, men jag gillar det.
Nu väntar fläskfilégryta och Gossip Girl!
Kärlek
Sophie
"Persistence is far more important than perfection"
Denna helg går Disney's Princess Half Marathon av stapeln på Disneyworld i Orlando, Florida.
Måste säga att jag verkligen avundas de som har möjligheten att springa detta lopp! Jag hoppas verkligen att jag får möjligheten att springa det någongång i framtiden, men får till den dagen sikta in mig på Stockholm Halvmarathon till att börja med.
"Food Is Fuel: You wouldn't starve your car of fuel and expect it to run efficiently would you?"
God morgon världen!
Eller ja, god eftermiddag är väl snarare en bättre fras nu. Vaknade för ungefär en timme sedan efter att ha kommit hem från jobbet vid 4. Dagen börjar med en skål naturell yoghurt, hallon, valnötter, honung och lite fruktmüsli till lite härlig frukostläsning om nervsystemet.
Om ett par timmar väntar helgens andra långpass.
Kärlek Sophie
"There are no shortcuts to any place worth going."
"Unless you faint, puke or die, keep going!"
Bestämde mig i eftermiddags för att det fick vara nog med bussåkandet till och från skolan. Inte nog med att det kostar 12 kronor enkel resa - bussarna i Örebro är inte världens bästa på att passa tider utan kommer omväxlande i tid och otid. Mest i otid i mitt fall.
Knatade därför ner till cykelaffären två kvarter bort och köpte min allra första Örebrocykel! Eftersom det var så fint väder var jag ju tvungen att ta mig ut på en cykeltur i vårluften på en timme. Cyklade iväg direkt till gymmet efter det och körde 1 km på löpbandet av ren vana trots att jag redan var ordentligt varm i kroppen.
Detta följdes upp av maskiner för framsida och baksida lår samt lite squats och utfall med skivstång. Lagom mör i benen avslutade jag med 15 minuter på crosstrainern innan det var dags för 60 minuters yoga.
Instruktören som höll i passet berättade att hon tänkte fokusera mycket på statisk uthållighet i lår och rumpa. Behöver jag säga att jag hade en aning svårt att gå efter passet?
Imorgon blir det föreläsningsmorgon, vilodag och jobbkväll.
"Tell me what you eat, and I will tell you what you are."
Sweat is fat crying.
"Whether or not you win this thing, you’ve got to decide how you’re gonna walk out of here when it’s all said & done because the game is going to go on. And there’s only one rule you’re going to need to know about:
There are no second chances.
There is only this moment and the next moment. Every one of those moments is a test that you get to take one time – and only one time.
So, if you see an opening – tear into it! If you get a shot at victory, make damn sure you take it! Seize that moment. That moment is a crossroads where everything you want will collide with everything standing in your way.
You’ve got momentum at your back. Fear and doubt are thundering like a freight train straight at you. And all you’ve got, the only difference between making history and being history, the only thing – THE ONLY THING – you can count on at any given moment is YOU.
It’s You versus Them.
You versus No.
You versus Can’t.
It’s You versus Next Year. Last Year. Statistics. Excuses.
You versus History.
You versus The Odds.
You versus 2nd Place.
The clock is ticking – let’s see what you’ve got."
Life is like a roller coaster. It has its ups and downs...but it's your choice to either scream or enjoy the ride.
Kände mig en aning senildement när jag kom till gymmet igår. Loggade in mig tre gånger på datorn som skriver ut passbiljetter men kunde trots det inte få ut en giltig biljett till mitt yogapass. Inte förrän efter lite för många minuter kom jag på att det faktiskt var fel dag som jag knatat dit. Det här ledde till att jag fick planera om gårdagens träning litegrann, men jag är inte bitter för det!
Det blev i vanlig ordning 1 km uppvärmning på löpbandet och därefter mage/axlar. Råkade köra en maskin för framsida lår också för att jag var så inställd på att träna ben när jag kom till gymmet. Därefter avslutades träningen med 10 km på löpbandet framför "Vem vet mest", "Halv åtta hos mig", "Krokodiljägaren" och ytterligare ett tråkigt program. Vad hände med kanal 5 och Big Bang Theory? Nog för att det är allmänbildande att titta på "Vem vet mest", men det är inte riktigt vad jag är sugen på när jag tränar.
Ikväll blir det passet som var tänkt för gårdagen - ben och avslutningsvis yoga. Får se om jag orkar köra någon kondition idag, det tenderar att bli något tyngre än vanligt när jag kört benstyrka.
“If you live to be 100, I hope I live to be 100 minus 1 day, so I never have to live without you.”
Helt normalt SMS från min helt normala vän.
Kärlek
Sophie
Why choose failure when success is an option?
Åkte direkt till gymmet efter skolan idag för att köra lite bröst/triceps/cardio.
Började med 1 km uppvärming på löpbandet för att sedan köra lite styrka och avsluta med 5,5 km jogging. Idag kändes det riktigt lätt att springa, vilket var extremt skönt då senaste veckans träning känts tusen gånger tyngre än vanligt. Dessvärre kände jag mig inte riktigt i form för att springa så långt jag egentligen velat på grund av att jag inte ätit mer än ett päron och några bitar ananas på drygt åtta timmar. Bestämde mig iallafall för att springa till Big Bang theory var slut och var helt skakig i kroppen när jag klev av bandet. Inte skakig på ett bra sätt, utan på ett nästan febrilt sätt.
Köpte en proteinbar så fort jag hämtat mina saker i omklädningsrummet och hetsåt den på rekordtid. Läste i efterhand på förpackningen att den kunde användas som måltidsersättning, vilket jag tycker verkar aningen absurt. En hel måltid på 56 gram? Finns det någon människa i världen som faktiskt kan säga att han/hon blir mätt av den?
Ät ordentligt och träna istället så mår ni sjuhundra gånger bättre än om ni försöker gå ner i vikt genom att enbart äta "måltidsersättning".
Fettisdagen
En av de få dagarna om året man kan trycka i sig fem semlor med extra florsocker likt en person utan skam i kroppen. Till mitt stora förtret har jag dock inte hunnit äta en enda semla, trots att jag hyser en hemlig förkärlek till dessa små bakverk. Allra helst skulle jag avsluta varje måltid med en minisemla och en stor kopp te. Tyvärr säger alla hälsoråd i världen emot min vilja och det skulle förmodligen bli en aning dyrt i längden. Ingen semla idag alltså, men jag misströstar inte, det är en ny dag imorgon! (I övrigt vill jag tillägga att det inte uttalas fettis-dagen, utan feeeet-tisdagen.)
Och Gud sade; Varde ljus och det var ljus.
Igår eftermiddag hände det jag fruktat sedan jag fick tillträde till min lägenhet i juni 2011. Mitt småskaliga badrum lyses i vanliga fall upp av en ännu mer småskalig halogenlampa som råkar vara inbyggd i badrumsskåpet. Denna lampa fick naturligtvis för sig att den skulle slockna igår eftermiddag och mitt badrum fick således inredas med doftljus i ett antal som skulle få brandsäkerhetsmyndigheten att spärra upp ögonen, även kallat "mysbelysning"
Efter att ha inhandlat diverse redskap för att kunna montera bort den trasiga lampan kommer jag hem glad i hågen, endast för att märka att inget av det jag köpt fungerar för att få ut den. Som vanligt kom dock både Google och Flashback till min räddning och tipsade mig om att "suga" ut lampan med hjälp av min diskborste från IKEA.
Slutresultatet? Ett badrum som numer har belysning 4000 timmar framåt om man ska tro lampförpackningen.
Livet är härligt.
Plastis, diskborste, 9 kr, IKEA
Kärlek
Sophie
"Wait a minute, people cheering... cheerleaders?"
Igår fick jag äran att ta hand om seniornybörjarlaget Dynamite Dolls backstage på distriktsmästerskapen i Västerås. Detta på grund av att deras båda tränare Therese och Bella själva är aktiva i fortsättningslaget Dolphins och inte var säkra på hur mycket tid de skulle få över. Det visade sig tillslut att jag inte behövde göra så mycket då förträningen gick väldigt bra för både Dolls och Dolphins. Min förmiddag spenderades i stort sett med att glida runt i uppvärmningshallen samtidigt som jag bar runt på allas värdesaker och åt lite kalla snabbmakaroner till lunch.
Själva tävlingen började klockan 13.00 med invigning och presentering av alla tävlande föreningar och därefter var det bara att sätta sig och titta på alla fantastiska tjejer och killar som slitit i över ett halvår med att få till perfektion på 2 minuter och 30 sekunder. Eftersom jag stod uppskriven som "hjälpperson" kunde jag växla mellan att sitta på läktaren och vara backstage, vilket var ett stort privilegium. Som publik ser man bara en ytterst liten del av vad som händer. Endast en bråkdel av allt adrenalin som pumpar, all nervositet, allt peppande från förträningshallen, all kärlek och all sammanhållning syns när det väl är dags.
Bild från http://pretendflyerforlife.tumblr.com
Minuterna innan man går in på mattan med sitt lag, när man står i en ring, håller varandra i händerna, tar djupa andetag tillsammans samtidigt som man hör musiken till de konkurrenter som har starten precis innan och all publik som hejar på dem... I de minuterna är luften elektrisk. Tusen känslor svämmar upp till ytan samtidigt och helt plötsligt öppnas dörren och det är dags att gå ut. En sista peppramsa körs och sedan tar man plats på mattan, för att köra 120% i 2 minuter och 30 sekunder. Lika snabbt som man hamnade där, lika snabbt är det slut. Därefter är det bara den långa väntan till prisudelningen kvar.
När Dolphins körde igår satt jag längst fram i mitten, precis bakom domarna. Jag brydde mig inte om att det förmodligen var strängt förbjudet att sitta där. Dolphins var det enda laget jag längtade efter att se, det enda laget jag var så exalterad över att se komma ut på mattan så att jag nästan fick en hjärtattack. Självklart hejade jag på alla andra Dynamiteslag också, men Dolphins kommer alltid att vara mitt lag, det lag som får det att kännas speciellt i hjärtat. Under prisutdelningen kom glädjen blandad med brutal ångest. Mina favorittjejer kammade hem guldmedaljen efter ett näst intill klockrent utfört program. Där satt jag alltså, längst fram i mitten, precis bakom domarbordet och storgrät för att de just tagit DM-guld. Glädjetårar blandade med ledsamhetstårar för att jag inte var en av de som stod där och tog emot förstapriset. Tårar för att de hade varit så fruktansvärt bra. Tårar för att jag inte haft möjlighet att uppleva det tillsammans med dem. Helt otroligt att man kan känna så starkt för ett lag man inte ens går i längre.
Sophie